Vanligtvis älskar jag ju oktober, det är en sån otroligt vacker månad när naturen bjuder på ett skådespel. Det brukar jag njuta av till max! I stället har jag faktiskt känt mig rätt stressad, otillräcklig och känslan av att allt händer på samma gång. Boom - som om verkligheten slog till med sitt verkliga jag på väg ut ur en pandemi. Lite av en chock faktiskt, någon som känner likadant? När jag skrev det här inlägget hade jag faktiskt totalt glömt att jag började månaden i Frankrike, med sol, bad och ledighet. En känsla som nu är helt borta, en tid som om den inte funnits. Det känns helt overkligt att tänka så. Samtidigt skuldkänslan av att man ska vara tacksam, vilket jag verkligen är, men ändå räcker inte tiden till. Maxa eller bromsa? Njuta eller balansera? Roligt eller stressigt? Ibland är valen lite svårare än andra gånger. Tack ändå oktober, kliver in i novemberdimman, öser på och det kommer gå fort, kan man redan längta efter jul!? Känns i alla fall skönt och börja månaden med en höstlovsvecka tillsammans med barnen där jag ska försöka vara lite ledig.
