För ett år sen såg det ut så här, jag pussade de där små mini-fötterna för första gången, av lycka, tusen gånger om. Och inte visste jag väl då att jag skulle pussa dem mer än så. För exakt ett år sen förändrades mitt liv totalt och en livslång kärlek började. Ett år senare är jag lyckligare än någonsin över att ha den här underbara fina lilla killen i mitt liv. För varje dag som går, så ser jag förälskat och beundrande på honom och hans framsteg. Jag kan inte själv fatta att ett år har gått och det har varit det år då livet gav mig en ny dimension på alla sätt och vis. Jag har en liten Nils som gillar att säga både mamma och pappa, peka på pappas keps å säga teps. Ser på katten på bokomslaget å börjar mjaua som en kattunge. När han inte får mat tillräckligt snabbt men den är inom synhåll, då kommer temperamentet fram, den starka viljan. Han snackar oavbrutet, sitt eget hemliga språk som han helt klart tror att vi förstår. Han håller hellre mamma i handen än vågar släppa taget mot nya steg, men kan sitta i timmar för ett vrida och vända på en liten kloss för att komma fram till en lösning. Att applådera till sig själv, till allt bra och mindre bra man gör, är heller inget konstigt. Att sova tvärs över sängen och somna med huvudet ovanpå mammas huvud är nog favoritställningen, för att sedan vakna och varje morgon ge mamma en puss. Att se ögonen smalna och kikna i skratt, hur gluggen mellan tänderna visar sig och de blonda lockarna burrar in sig över mitt ansikte. Känna de små armarna krama om och jag andas in.....då infinner sig den totala lyckan i den stunden som bara vi två känner där och då. Tack mitt älskade lilla lejon för att du är den du är och för detta oförglömliga år tillsammans med dig!
