Jag har ju nämnt den här storyn förut, i svårigheten att hitta det perfekta soffbordet. Efter ca två års letande, så hade vi väl smått vant oss utan, det var heller ingen idé med klåfingriga små händer, och klätterbenägna små fötter, ytan blev i stället en mys och lekyta. Men nu har det alltså hänt, vi har blivit med soffbord! Ett som vi mer eller mindre knåpat ihop själva, underrede som vi kapat och sågat till från ett annat 60-tals bord och skivan har vi måttbeställt. En perfekt, vit, tunn, matt marmorskiva. Nu väntar bara lite fix å mys på bordet och att vi ska vänja oss av med den tidigare tomma ytan, så ska ni få se fler bilder.
