Imorse visste jag att det skulle bli en magisk morgon - därför steg jag upp när det fortfarande var mörkt & tyst. Först i liften, för att tajma soluppgången. Det är något magiskt att möta den på toppen av Trysilfjället, det sker bara nu såhär års, med den röda solen som kryper upp ur molnen i dalen. Det är så vackert att det gör ont, det är dessa få åk som får mig att känna att jag lever. Skidåkning har alltid varit en sån stor del av mitt liv, min passion. Jag är så tacksam att mina föräldrar satte mig på skidor när jag var 3 år. Det är en sån livsglädje! Jag är så glad att jag får uppleva dagar och stunder som dessa.
