En sån här morgon är det svårt att skriva något vettigt, speciellt när alla känslor kommer tillbaka från allt som hände här i Stockholm för en månad sen. Jag vill bara vara med mina fina barn och krama om dem, för alltid. Det är hemskt att alla inte kan få ha det så, för våra barn är ju det finaste vi har. Tänkte därför dela med mig av en fantastisk stund från helgen. Solen sken, vi åt glass och vattenmelon ute i hammocken. Skrattade, njöt i vårt hus - hela familjen tillsammans. Det är livet, en sån här stund är det bästa jag kan tänka mig och jag vill stanna tiden där och då, jag är så tacksam för det!
