Jag måste faktiskt dela med mig av den här härliga stunden från i helgen. Nils var helt omedveten om mig, satt där ensam helt i sin egen lilla värld. Plockade maskrosor, arrangerade dem och sjöng samtidigt under sin lilla hatt som han snott att farmor. En lång stund och han verkade också så himla lycklig, den bästa stunden att som mamma betrakta sitt barn. Bakom på den stora ängen sprang hundarna fritt, över ängen av maskrosor. En sån himla idyll och sommaren är verkligen här!
