Sista bilden på mig - ett par minuter innan vår dotter föds. Första gången i sin pappas famn, på vårt rum på BB Sophia Sista bilden på mig som gravid & den första på oss tillsammans ett par timmar efter förlossningen Nils kom till BB samma eftermiddag och håller här sin lillasyster för första gången - ett möte och minne för livet. Dagen efter rullar vi ut dubbelvagnen och tar en promenad hem med vår nya familjemedlem. Nu har det gått exakt 3 månader sen dessa bilder togs och vår älskade och efterlängtade lilla Line kom till världen! Så det är på tiden att jag delar med mig av min historia den där dagen, den 7 dec 2016. Som ni vet var det ju ett tufft dygn innan med all osäkerhet och känslor som kom och dessutom den sista bilden på mig som jag tog som gravid. På fredagen hann vi fira Hampus födelsedag, på lördagen var vi på BB, på söndagen hann vi med en 3 timmarsbio och lite ensam tid med varandra, jag var ju trots allt sjuk. På något sätt var det sen som om jag var redo, hon var redo, vi var redo att bli en familj på fyra! Vid 05.45 på måndag morgon kunde jag knappt andas, jag hade ont i halsen och var tvungen att gå upp och dricka. På väg till badrummet känner jag vatten på mitt ben. Hinner tänka tanken - men gud, det där är vattnet som har gått! Sätter mig på toaletten och då var det ingen tvekan om saken. Är så sjukt trött att jag tänker att jag måste fortsätta sova, säger rätt obehindrat till Hampus: - Du, vattnet har gått, så du vet, jag går å lägger mig å försöker sova. Tjii! Jag la mig i sängen igen, tänkte att det här tar väl ett par timmar innan det drar igång på riktigt som med Nils, men icke redan efter ett par minuter känner jag molvärken komma. Det blir mer och mer värkar, men helt okej och hanterbara. Jag tänker: - jag ligger här till kl ringer för Nils & Hampus 07.45 och det gjorde den! Under den tiden har jag hunnit klockar värkarna liggande i sängen med en App, de kommer mellan 5 -15 min och är relativt oregelbundna. Mellan värkarna hinner jag äta frukost, går runt och greja lite och mellan åt tar jag värkarna och då måste jag stanna upp, men de är okej. Säger till Hampus att han nog inte ska gå till jobbet idag och ringer mamma och pappa och säger att de troligtvis kommer få rycka ut lite senare och hämta Nils. Kl 9.15 säger jag till Hampus att öka takten: - Du, ni måste gå till dagis nu! Alltså, dit å snabbt hem, NU! Under tiden ringer jag till BB Sophia, säger att vi kommer in om bara en liten stund, vi är så välkomna! Jag ringer också pappa, jag hade ju tänkt mig att gå till BB, då vi i princip bor mitt över gatan, men har ångrat mig ,det kommer inte hinnas med och det var lite väl optimistisk kanske. Kan du köra oss tre kvarter pappa? Kl.9.45 är Hampus hemma igen och hittar mig på alla fyra innanför dörren på hallgolvet. - Men vad gör du? frågar han. Eh, vad jag gör? För sjutton packa ner ett par kallingar å en tandborste nu, jag har allt jag behöver klart, vi ska åka till BB nu å pappa står på gatan med bilen. Va, säger Hampus, ska vi ha bebis idag?! Hahah ja OM vi ska! Ner till pappa på gatan, in i bilen, vänder bort ansiktet, ut mot måndagens morgonrusing och biter ihop. Pappa frågar om vi ska ta bussfilen? Nej, jag håller ut de 3 värkarna mellan dörren och BB. Kl.10.00 skrivs vi in på bästa BB Sophia, upp på plan 2, hej till barnmorskan och in på vårt fina hörnrum. Jag är lugn och börjar smått byta om. Hampus går och äter frukost, som inte har hunnits med. Jag tänker att det är bra att ha en mätt å nöjd man de närmsta timmarna. Jag pratar lite med barnmorskan om hur jag mår och hur jag har tänkt mig den här förlossningen osv. En undersökning kan väl vara bra? Hon kollar och konstaterar hastigt, men jösses, du är 8 cm öppen, det här går undan, du ska ha barn snart. Då ler jag för mig själv, känner mig stolt, att det här inte va så farligt trots allt å nu kör vi! Den stryka och den glädjen jag kände där och då är obeskrivlig. Glöm det där badet å lustgas å allt vad det heter, det hinner du inte säger barnmorskan, du får välja. Då vill jag ha en EDA, säger jag, nu om jag hinner, vilket är tveksamt. Å hämta Hampus i köket oxå! Narkosläkaren kommer, kl är 10.30 och den börjar värka. Ett lugn infinner sig i ca 15 min och vi avvaktar vad nästa steg är. Inga fler koller hinns göras och ingen mer smärtlindring heller. Jag prövar att resa mig upp, men då håller jag på att kräkas och svimma, jag måste sätta mig ner direkt, tar närmsta pilatesboll, den va ju grym med Nils tänkte jag, men där blev jag inte sittande läge. En sjukt kraftig värk kommer, den är helt ohanterlig. Va det en krystvärk frågar barnmorskan? Men gud, nej, ja, jo, kanske jag har fasiken inte en aning? Men här kan jag inte sitta!! Jag tar mig på nått sätt upp i sängen, sitter på knä mot ryggstödet, surar till å ber Hampus sluta filma! Han ställer sig framför mig och vi är redo. Efter knappt en timme på BB så kommer första krystvärken, och bebisens huvud. Sen kommer andra krystvärken och hela hon kommer ut, rak nedanför mig. Jag är den första som ser henne, jag är den första som tar i henne, det är jag som lyfter fram henne till mig och hon öppnar sina ögon. Jag börjar gråta av tanken på att skriva det här faktiskt då jag var så otroligt närvarande i den där stunden, kände mig pigg å stark. Det var VI där och då och nu är det vi som en familj för alltid.... Välkommen Line Livia Lemhag/Fahrman! Vill ni läsa min förlossningsberättelse med Nils så hittar ni den här! Jag vill samtidigt passa på att lyfta, hylla och ge lite extra kärlek till alla er starka kvinnor en dag som idag! Dessutom vill jag också tacka alla på BB Sophia, vilket fantastiskt ställe att föda på och den ödmjukaste och proffsigaste personalen. Jag har gått där under hela min graviditet, gjort alla kontroller och ultraljud, all eftervård och amningsstöd och jag har känt mig så trygg där! Det är med sorg som det nu ska läggas ned, inte minst för den förlust som andra föräldrar går miste om kring vården där, utan även den belastning som nu läggs på den redan överbelastade förlossningvården på andra sjukhus. Det är mina livs finaste minnen som jag tar med mig där ifrån.
