Jag hann inte riktigt med att ge er någon uppdatering av Line kring hennes 10 månadersdag, den spenderades ju i Frankrike. I förrgår blev vår lilla tjej otroliga 11 månader, förmodligen de bästa på alla sätt i hela mitt liv. Jo, vad har då hänt sen sist? Efter 9 månader och mer eller mindre fortfarande upplever jag en tydlig separationsfas, på ett sätt som Nils aldrig hade. Hon vill vara nära, kramar mig kring benet när jag går, kan börja storgråta bara jag vänder bort blicken, känner sådär i andras famnar och vill hela tiden ha minst en hand på mig. Även på natten, så vi fortsätter att sova tillsammans, det är mysigt och det går bra. Hon äter fortfarande lite ersättning på natten från flaska, ibland lite då och då, men märker att hon är på väg att sluta av sig självt. (Nils var ca 1,5h när han slutade vakna & äta på natten). Så för mig känns det här jättebra! Hon var ju så nära att gå redan vid 8 månader! Men sen dess, har det egentligen stannat av helt, eller ska jag säga stabiliserats? Hon är superstadig, står själv, går å håller gärna i handen men släppa den det gör hon inte än. Hon är faktiskt för det mesta glad, hon är nyfiken men med viss försiktighet, hon är gosig av sig, skrattat högt å ljudligt, säger en ca 5-6 ord, förstår mycket, alltifrån sitt ner, nej, stanna, puss osv. Hon är en lugn och trygg liten tjej med glimten i ögat. Jag kan inte förstå att vi är inne på sista månaden som "bebis" - den sista på ditt första levnadsår. Tänk snart är du inte längre noll år som Nils skulle ha sagt!
