Det är sent på kvällen, vi har släppt på alla tider och rutiner och bara lever i nuet. Det är väl ändå det som lite hör sommaren till, att bara vara här och nu, det finns inga måsten bara en stund som den här. Liten rusar ner i sanden av lycka, det är som att fylla händerna med guld i hans värld, i min är det lyckan av att se på. Blöta fötter som plaskar i sommarnatten, som blir ett dopp med kläderna på. Som tur är finns mammas varma armar och pappas tröja att värma sig i innan sömnen slår till.
