Ikväll var jag iväg på min gravidyoga för första gången som just har börjat. Jag går en kurs på Sturebadet, där jag också vanligtvis tränar annars, som ska pågå i 8v, vilket innebär fram tom passerat bf för mig. Nu ligger jag hemma på soffan, stel som en pinne och träningsvärken kommer kännas imorn kan jag lova, men på ett bra sätt. Jag som tycker att jag är bra på att hålla igång annars, med både styrketräning och vardagsmotion, men det här var trots det precis vad jag behövde. Syftet för mig att träna nu har inget med kropp, utseende och komma i form att göra. Nej, utan att vara så stark som möjligt innan förlossningen, för att efter den kunna vara stark i kroppen att kunna återhämta mig snabbt och ha kraft att klara av två barn. Innan Nils var jag i bra form och tränade regelbundet under hela graviditeten. Den här gången var jag ju till och från sängliggande fram tom v 20, så det fanns inte en chans att kunna träna. Så jag känner att jag ligger lite efter och att kroppen inte alls är lika stark. Däremot kommer yogan att hjälpa mig, framför allt för rygg och bäcken känner jag. Det som förvånade mig mest idag var att majoriteten på kusen var förstagångsföderskor, tappar man ork eller lust inför tvåan? Likaså med graviditetslängd, jag var den enda som hade passerat v.30, alla andra var mellan ca v18-25. Slutar många träna mot slutet? Plus att jag vet att jag inte har en så stor mage men jag följer normalkurvan. Jag har inte haft så mkt att jämföra mig mig, jag vet att man ska låta bli, men trots det kändes som om alla andra hade så mkt större magar än jag. Jämför ni? Tränar ni och hur resonerar ni kring träning? Jag både hoppas och tror, att om man vill och kan träna så ska man göra det så länge som det känns bra och rätt utifrån sina egna individuella förutsättningar. Om man inte tjänar på det nu, så är jag övertygad om att man gör det efter förlossningen i återhämtningsfasen.
