Nu börjar det ju faktiskt dra ihop sig, det känner nog alla i den här lilla familjen på sig. Nils föddes ju faktiskt i 39+4 om jag inte minns fel, (dvs "på barnmorskespråk om ca 1v) och ett par dagar tidigare än bf. Den här bebisen kan nog få stanna kvar där inne ungefär lika länge, men jag böjar faktiskt känna lite panik om det drar över till tex. den 22 dec, men som sagt det kan inte jag bestämma, bebisen kommer när den kommer. Jag har planerat att föda naturligt den här gången också och ska jag själv gissa, så dröjer det inte så länge, för det böjar trycka på ordentligt. Hur känns det i kroppen? Jag märker själv hur kroppen förbereder sig, mjölken, toabesöken, trycket nedåt, lätt illamående och svårt att äta, ja allt egentligen, jag har ont nästan till och från på olika sätt, dels nedåt men även varje rörelse från bebisen, men inte som värkar, något sånt känner jag inte alls av. Men igår hände något konstigt, ett tag på eftermiddagen och sen resten av kvällen hade jag otroligt ont, för jag tror att bebisen bytte sida i magen. Den har hela tiden legat på vänster sida, men nu tror jag den ligger på höger, dock fortfarande nedåt, phju. Men nu ligger rumpans tryck mot höger bröstkorg och sparkarna mot vänster och bak mot ryggen, så det måste ju vara så?! Ovant och oskönt men kanske ett litet steg närmare. Bebisen? Jag förutsätter att allt är bra, men något som är nytt för mig är en hickande bebis. Jag har börjat då och då känna av regelbundna hickningar, det kan inte va ngt annat. Med Nils märkte jag aldrig av det, men det här är en hickis! Men egentligen är inte det mest påfrestande just nu varken trötthet, fix i hemmet, vankande kropp eller påtryckande bebis, utan den 3års-trotsiga lilla killen jag har hemma. Han ställer allt på sin spets nu, testar varje gräns och söker all vår uppmärksamhet, på ibland glädjande om än frustrerande sätt. Jag märker att även han "passar på" och det gör han nog rätt i. Nu har jag nog gått på mitt sista yogapass i veckan, tagit min sista cykeltur på ett tag, festat till kl 03.00 med vänner och helgen ska bara ägnas åt bebissaker, familjen, mys, lugn och att fira första advent. Här kan ni läsa om min graviditet i v.38 och fler graviditetsveckor.
