Nu undrar ni kanske varför jag sitter där på sängen, haha det är är för att jag inte kommer upp, jag kan inte gå nån annanstans! När jag har varit igång en hel dag och sen lägger mig ner en stund, då är det lätt att allt bara låser sig, jag får så ont och jag måste liksom puttas upp, och man känner sig fruktansvärt gravid. Sen vankar jag in till badkaret för att få det att bli lite bättre. Hur jag mår? Just så beskrivs nog min situation bäst just nu, i graviditets v.35. Det enda som slår mig är, jösses vilken skillnad det kan vara mellan graviditeter och förmodligen just mellan graviditet ett och två. Med Nils hade jag inte en krämpa innan första värken och särskilt tung kände jag mig först de sista dagarna. Kroppen? Nu går allt väldigt långsamt, jag känner mig fysiskt hindrad, kroppen tvingar mig att automatiskt trappa ner, jag försöker lyssna. Jag har fortfarande inte en enorm mage, jag ser faktiskt inte höggravid ut, och jag själv kan inte fatta att det bara är en månad kvar! Det verkar ingen annan heller förstå, för utsidan visar en helt annan sak än vad jag känner, så man luras lätt att tro, inkl. mig själv, att jag orkar mer än vad jag gör. Känslorna? Förra veckan fick jag nog mitt första gravid-break-down, det har gått bra innan, men förra veckan var jag trött å gråtig. Jag hade hämtat Nils, vi skulle till BVC, jag kunde inte skynda mig mer, jag försökte springa, kände hur jag halvt kissade på mig, vi missade bussen, Nils började gråta, jag höll på att svettas ihjäl, slet av mig tröjan, var hungrig, började också gråta, så där stod vi båda grinandes på busshållsplatsen, över en missad buss och en missad avtalad tid. Bebisen? Jag var återigen hos barnmorskan i veckan och hon konstaterade precis som jag, att det är en stark och livlig rackare som följer kurvan och mår bra, men inte vill ligga still. Den ligger absolut inte med något huvud nedåt här inte, utan snarare med rumpan rakt ner och huvudet tittandes framåt. Det finns alltså fortfarande lite plats där inne, men jag hoppas att den vänder sig nedåt om en vecka eller två, men just nu, nej den vänder på sig ungefär var 10:e minut dygnet runt. Veckans konstigaste? Att synen bara blir sämre och sämre, från att ha behövt mina glasögon när jag kör bil och tittar på tv, till att nu, ja jag hade inte ens sett mig själv i spegeln på den här bilden utan dem. Här kan ni läsa mer om mina tidigare graviditetsveckor!
