Ni fick ju ingen veckorapport förra veckan av graviditeten. Jag skippade en vecka, för jag tänker att det kanske blir för mycket av det här gravidsnacket, hehe eller blir det inte det?! Ja ni bestämmer. Jag tänkte att jag kanske i stället skulle berätta lite om de där "mitt-i-mellan-veckorna" i stället, de veckorna som jag nu har svårt att minnas, eller ska vi säga förträngt?! På bilderna ser ni v.18 till vänster (då var jag i Frankrike) och v.16 till höger och jag tyckte att magen var sååå stor och jag såg jättegravid ut hehe. Mitt illamående satte igång tidigt, ungefär 10 dagar efter att jag hade plusat och sen höll det i sig, vecka efter vecka, efter vecka. Jag trodde att det skulle försvinna som med Nils, ungefär i vecka 14, men icke. Det blev bara värre och värre tills min kropp nästan kollapsade. April och maj är två månader som jag nästan inte minns nånting alls ifrån faktiskt, värst var det i maj när våren knoppade och solen sken. Alla andra njöt, jag kunde vissa dagar inte gå ut genom dörren. En bra dag så kunde jag jobba och hade jag tur kunde jag dricka vatten och kanske äta en halv grapefrukt. Hur jag kunde hålla den här bloggen halvt vid liv? ja det förstår jag fortfarande inte, då ingenting annat fungerade, kroppen å livet var på "hold". Jag orkade knappt tänka på graviditeten, jag var mest orolig, att ska jag gå igenom allt det här igen? en gång till och det ska skita sig?! Det går inte! Jag hade ångest över att gå på toaletten, jag kunde säkert gå 10-15 ggr/en dag för att se om det kanske ev. kom lite lite blod på papperet i alla fall. Sen tillbaka till sängen för att stirra i taket. På nästan 8 veckor hade jag gått ner lite drygt 10 kg, viket inte var så kul, en hjärna som inte får energi funkar inte och kroppen lika så. Till slut skrev barnmorskan ut Lergian Comp till mig, det gick inte över det ska jag inte säga, men det kanske hjälpte 10-20%, att jag kunde äta en frukt, lite potatis och hämta på dagis. Sen vände allt, vi gjorde Rul Ul i slutet av v.19 - vi fick se bebisen i detalj, stark och fin, allt va så bra, lättnaden efter allt som vi tidigare hade gått igenom. Det var sommar, semester, början på juli, vi var lediga och det här skulle gå vägen - livet vände och jag kände genuin glädje och lycka för första gången på väldigt väldigt länge där vi gick hand i hand på morgonen på en av sommarens första dagar och log mot varandra.
