Det svåraste av allt är nog att ha varit borta från Minoo, men nu är ställningen återtälld, familjen samlad. Det är liksom svårt att förklara men att vara utan den man är med mest varje dag, det blir tomt, ensamt och saknaden av sin bästa vän är enorm i vissa stunder när förträngning inte funkar. Hon har varit med min killes familj och haft det mer än bra, det märks. Hon trivs med livet och verkar må bättre än någonsin, men att hon har saknat mig ja det märks också. Men just nu saknar hon L & R mest! Jag känner bara lycka för den här lilla rackaren. Och dessutom har hon gett mig två bonusdagar av semester i Blekinges skärgård.
