När man fyller 3 år så är man stor kille, vi bestämde tillsammans med Nils att innan den dagen skulle han sluta med napp. Nedtrappningen började redan i våras, ingen napp på dagtid, absolut inte på dagis, vi slutade även med nappen i vagnen, som tröst när man är ledsen och slutligen även i bilen. Så var det bara natten kvar.... Oh jag fasade för den just den där innan, det är ju ett beroende de små har, en abstinens som vi knappt kan förstå, men jag visste att det skulle bli tårar och det gör ont att se sitt barn så otroligt ledsen. Jag och Hampus var överens, vi skulle stå emot. En dag kom Nils självmant och sa: - jag är redo, idag ska vi gå till nappträdet. Nappträdet finns på Hasslö, där vi spenderar mycket tid om somrarna. Han har sett det förut och vet att det är där man lämnar sin napp, sen hänger den kvar där med alla sina nappkompisar. Just den här dagen, var dagen då Nils skulle sluta med napp! Hur det gick?! - Över förväntan! Han lämnade sina två nappar och sen den dagen har han faktiskt inte frågat efter dem en enda gång. Första kvällen var han otroligt ledsen, i säkert 1,5h timme, men sen somnade han. Han vaknade på natten och grät i 2h till och från, vi va uppe och tröstade. Nästa kväll, var han ledsen i 10 min och sen somnade, och vaknade på natten och var ledsen men bara en liten stund. Den tredje natten så pratade vi lite om det och han var inte ledsen alls. Sen den där tredje magiska natten, så har det inte varit tårar, gnäll, eller frågor en enda gång, utan bara ett accepterande. - Mamma, jag är stor nu, jag har slutat med nappen. Hur har det gått för er och era barn, har ni tips som ni vill dela med er till varandra? Gör gärna det! Och kolla gärna in klippet, vi förevigade denna stund, en milstolpe i ett barns liv.
