Hur var förlossningen och var födde du? Det här är första bilden jag tog på vår nyfödda dotter när vi precis hade kommit till vårt rum. Jag födde på BB Sophia och har även den här gången en mycket bra upplevelse (Nils födde jag på BB Stockholm). En timme va dock allt jag hann vara där, innan hon kom ut. Jag lovar att jag ska återkomma till er med en full förlossningsberättelse. Hur har första tiden varit hemma? Nils fick komma och träffa oss redan på eftermiddagen samma dag och dagen efter gick vi hem från BB. Solen sken och det var då nästan 22 grader varmare än idag. Väl hemma vad det lugnt och skönt, familj, kollegor och vänner har varit så otroligt generösa med lyckönskningar och fina presenter, vi tackar återigen för allt! Lyxen att nu har fått vara hemma tillsammans alla fyra i nästan en månad och ta det lugnt över årets mysigaste högtid har verkligen varit speciellt. Och den omtalade sömnen? Nu i början finns inga rutiner och det struntar jag i, jag vet att det kommer senare och sömnen lika så. Allt går upp å ner, i bra dagar och bra nätter och ibland tvärt om, men var sak har sin tid och den här gången ska jag inte skynda med något eller önska någon annan tid än nuet. Men med Nils fick jag inte sova något alls de 5 första veckorna, och med honom fick jag inte sova längre än 3h i ett sträck för första gången när han var först 7 mån. Man kan ju inte låta bli att jämföra och gör jag det, så är det här betydligt mycket bättre, och jag har inte räknat timmar. Ni verkade osäkra på hennes namn, hur blev det sen Line? Hade Nils blivit en tjej, så hade han blivit en Line. Det namnet hängde kvar och det är det som vi båda gillar mest. Men vi va tvungna att den här gången känna lite på det, var hon en Line? Och visst är hon det, kort och enkelt och med vissa kopplingar till våra familjer. Andra namnet Livia, det var det faktiskt Nils som bestämde, han kallade henne det redan i magen, helt övertygad om att en tjej skulle titta ut med just det namnet, så så fick det bli. Hur tar Nils det? Bättre än förväntat, han är så stolt och väldigt snäll. Han är ju en buse, men henne låter han vara bortsett från många dagliga pussar. Han vill hålla och hjälpa till och det får han. Han söker ibland uppmärksamhet mer än vanligt, men det är fullt förståeligt. Han har accepterat att han har fått världens finaste lillasyster, som är här för att stanna och hon kommer vara hans bästa vän för resten av livet. Nu har det idag precis gått 1 månad sen den här lilla tjejen kom till världen. Jag kan faktiskt inte med ord beskriva hur mycket det betyder för mig och för oss som familj. Jag kommer alltid vara livet tacksamt och det här är det finaste jag har. Jag har inte hamnat i någon tvåbarnschock, det gjorde jag iofs inte första gången heller, men den här gången känns allt mycket mer naturligt, som om hon alltid funnits hos oss, även om det känns otroligt att det redan har gått en månad och under den tiden har hon redan hunnit fira både jul och ett nytt år! Jag tänkte köra en kort intervju med mig själv hur den här första månaden med en nyfödd bebis har varit. Och har ni fler frågor, så ställ dem gärna bland kommentarerna så svarar jag.
