Vi kommer aldrig glömma. Jag tycker fortfarande att det är svårt att bearbeta det som hänt här i Stockholm. Jag tycker att det är svårt att fortsätta blogga som vanligt. Det är svårt ta in och sätta ord på alla tankar och känslor för allt. Alla gör på sitt sätt, det som känns bäst, för mig har det varit att vara med min lilla familj. I helgen var vi därför mest ute i huset hela tiden, fixat i trädgården, eftersom vi inte kan vara inne och allt närmar sig inflyttningen. Jag har börjat fundera över trädgården, kunde inte låta bli att fixa en mysig liten hörna för att ta min medhavda termos-kaffe. En stund för eftertanke och trädgårdsfix som terapi. Det ska bli bra det här.
