Utan att jag märker det, så håller jag på att ge Nils fina och minnesvärda traditioner, sånt som för mig har betytt väldigt mycket genom åren. Ikväll var nog hans första magiska stund, då man får klä granen. Varsamt med varje kula, såklart alla på samma gren så nära som möjligt, hängs de i den egenhuggna granen. Imorn väntar en spännande dag!
