En klassisk selfie, man bara tar, men ingen blir "tillräckligt bra" för att hamna på Instagram. Blommorna som håller på att ta över min lediga tid, det experimenteras, för att sedan misslyckas med kolaps nästa dag. Jag hann iaf skicka en bild på den till min domare mamma. Kommer alltid med en bok till mitt knä, alltid samma bok trots att flera sidor numera fattas. Tillsammans ska vi sitta i stolen, mysa och läsa om sjörövarmorfar. Så mysig och go i sina bästa finaste muminkläder. Jag förälskade mig i den, långt innan trenden bröt ut, än har jag inte tröttnat, men kanske för någon annan? Ananasen tar plats i hemmet, men just den här är inte för vårt. Tittar ner när jag är på toaletten, ser golvet - det finaste på länge! Känslan av vår, stannar en stund betraktar och inspireras i lobbyn på ett fint hotell. Mitt i veckan, hemma hos bästis, lycklig som få kommer han snurrandes efter att ha stulit kepsen från hennes nya jobb. Det var då, Sofis till vänster min till höger. 30 år senare är det ett av de finaste minnen jag har, nu bor vi inte där mer, slutet på en tid i livet, men våra avtryck finns kvar på denna plats för evigt ..... Jag tror att ni är lite som jag!? Jag fotar mängder med bilder, varje dag, tusentals på ett år. Men sen fastnar de liksom där, i mobilen. Ibland bläddrar jag tillbaka, inspireras, skrattar, ler, visar för andra, suckar och minns bland mina egna minnen. De bilder som kanske egentligen betyder mer, än de som hamnar på bloggar och Instagram. Jag tänkte därför visa er ett gäng bilder ur min telefon, de bilderna som ni annars aldrig får se......
