Innan Instagram, då va det liksom photo booth på nått sätt. De där bilderna man tog i i tid och otid, när man satt hemma i soffan, på väg till festen, på kontoret, plåtningen, osminkad i fjälstugan eller på flygplatsen. Så var det för mig innan, men sen Nils kom så inser jag att jag bara har tagit en enda liten bild, den på oss två. Det är faktiskt ganska roligt att bläddra tillbaka 2-3 år i tiden, bara för att göra sig påmind om vad som hänt. Inte bara inspiration till gamla frisyrer och hårfärger, utan att se en situation då bilden togs och hur jag som person inser åt vilket håll jag har utvecklats. Bilderna ligger huller om buller i tidsordningen, men den sista längst ner till höger den tog jag nyss i soffan trött framför tv:n. Något egoistiskt inlägg som man får le lite åt, men samtidigt en rolig tidsresa över årens många ansikten.
