Härligt att vi alla kunde komma iväg till London. Även om jag igår fick värsta feberfrossan och bäddade ner mig i sängen hela kvällen. Hoppas bara att jag orkar med hela dagen här med modeveckan och allt, så typiskt när man är iväg. Snart har vi klarat hela vabruari med ungefär hälften jobb respektive vobb. Snart vänder det känner jag och jag drömmer om dagar som den här från i somras, en bar liten rumpa och bekymmersfri tillvaro. Ni såg ju mitt förra inlägg kring att vobba och visst måste man ibland som familj hitta provisoriska lösningar, så även för oss. Jag tycker att det är bra att man börjar uppmärksamma den här problematiken som många föräldrar har och att Unionen gör det. Vi har inga föräldrar som bor här och kan hjälpa oss, inga syskon heller, våra vänner är upptagna med sitt, dvs vi får klara oss helt själva om vi inte bekostar och tar in hjälp. Men när ens barn är sjukt, så är det inte direkt ett alternativ av många orsaker. Då gillar jag idén kring Unionens Vobbomatic, det kan faktiskt lösa en dag på kort sikt. // <![CDATA[ function countAdimpr(url) {var rndm = new Number(Math.round(Math.random() * Math.pow(2,24)));var Impurl=url.replace("/impression/","/impression/"+rndm);AdImpTracking = new Image();AdImpTracking.src = Impurl;}countAdimpr("http://bn-01.adtomafusion.com:80/impression/mznon/bt.bt.matning.tracking/bt_tracking_layout/79855061"); // ]]>
