En favoritbild, en magisk plats, en oförglömlig stund, ett minne & milstolpe i livet & karriären tillsammans med våra fina små flickor. Så skulle inlägget börja, igår när jag skulle skriva & sammanfatta just det i ett "härligt & inspirerande" inlägg i samband med internationella kvinnodagen, men det tog stopp. Det finns så otroligt mycket att säga, allt man vill lyfta, så många man vill hylla & inget som ska glömmas. Ingen vill vara sämre än någon annan, inte vara först & inte vara sist, bryr jag mig inte om jag inte tycker till osv. balansen är svår. Det har den alltid varit. Jag väger orden väl, ofta för minsta lilla feltramp kan väcka ilska. Bilderna lika så, varken barn eller vänner vill längre vara med i offentligheten i rädsla för de onda orden, fördomarna & okunskapen. Därför låter jag bli. Allt klarnar & blir så tydlig efter den här veckan som varit, hur det kretsat kring näthat, kvinnodagen, fantastiska Bianca Ingrosso, livet som Influencer, mamma, entreprenör, partner & mycket mer. Jag tvekar redan inför det här inlägget, ska jag ens publicera det? Den här gången är det min stora syster Sofi, som jag alltid har sett upp till på så många sätt genom livet, som har sammanfattat hur det många gånger verkligen är på ett så otroligt klokt & välformulerat sätt i det här inlägget - jag tycker verkligen att ni ska ta er tiden att läsa det. Ibland har jag lyssnat & få stå bredvid vid många av dessa tillfällen, försökt förstå, ibland har jag varit en del av dem själv. Ofta har jag blivit jämförd & ifrågasatt. Jag har många gånger förträngt och kommer på mig själv med att säga "men jag är ju trots allt ganska förskonad från näthat, det händer inte så ofta, bara ibland". Men visst händer det, det är verkligheten för mig med. Men det borde vara aldrig, för det räcker nu. Som ondast gör den när min son öppnar posten dagen innan julafton, för att glatt läsa ett av många brev som kommer hem. Det är från tomten! Nej, han inser snart att det han läser högt är från någon som hatar hans mamma, hatar väldigt väldigt mycket, hans mamma & hela hans familj. Tårarna trillar. Jag vill inte väcka debatt, jag vill inte bli tyckt synd om, jag vill bara att ni ska veta & sen tänka till en extra gång kring allt som verkar vara. Oavsett om det gäller mig, eller någon annan i sociala medier. För kloka kloka syster, tacksam att ha en sån stark kvinna vid min sida & som förebild till mina barn. Jag håller med dig i allt för citera dig: "Slutligen, med det här inlägget hoppas jag på bättring. Från oss alla. Vi kan alla tänka på vad vi klickar på, vad/hur vi kommenterar, vad vi konsumerar och vad vi sänder vidare. Låt oss vara pålästa och peppande. Ge energi istället för att ta energi från den person vars innehåll du väljer att ta del av."
