Jag har varit lite off här ifrån ett par dagar, helt enkelt för ledsen för att skriva det här inlägget. Behövde samla kraft för att få ihop en hyllning och samtidigt ett avsked. I torsdags var det så dags, tiden var inne att efter lite mer än 14 år säga farväl till Minoo. Min älskade fina bordercollie som levt vid min sida genom livet. Första gången jag träffade henne var hon bara några dagar och några veckor senare fick hon flytta hem till mig. Dagen då min livsdröm slog in! Sen den dagen har hon alltid gått bredvid mig, eller två steg framför. Alla som känner mig vet vilket speciellt band hon och jag har haft, att vi i flera år levde i symbios med varandra, som en. Alltid. Tex. när jag träffade Hampus och skulle hälsa på honom i Malmö för första gången. Jag rullade in med resväskan i ena handen & Minoo i den andra. Va, har du hund?! sa han. För mig var det liksom så självklart att jag glömt säga den lilla detaljen. Som tur var kom hon & jag in i världens mest hundälskande familj. Och tillsammans delar vi nu alla fantastiska minnen av denna fina lilla tjej. Från att ha varit bara vi två, blev vi ju därefter tre och med åren både fyra och fem. Fler och fler som fick dela hennes kärlek. Vi bestämde då att hon skulle få vara sina sista år på den plats hon älskar mest, vid havet på Hasslö med sin bästa vän Freia. Tacksamheten över det och att vi är en sån stor familj som fått leva med henne och dela hennes kärlek som den självklara flockledare hon är. Hon har alltid tryggt och bestämt visat vägen. Och jag är övertygad om att hon & jag kommer prata om livets svåra & glada stunder på vårt lilla vis även i framtiden. En livslång kärlek. ♥
