De senaste dagarna har jag längtat jättemycket efter Malmö. Klart att jag tycker att det är bättre med att Hampus flyttat hit, men jag saknar staden, orehört. Letar igenom gamla bilder, blir sentimental och ser sommar i stället för snöstormen utanför. Det finns så mycket vackert med den där staden, som tar tid att låta sig upptäckas, för mig blev det som en fristad, men samtidigt ett nytt hem. Jag upptäckte mina egna små platser, tog mina promenader, jobbade på små fik, och gjorde staden till min aldeles egen. Nu saknar jag närheten till havet, mina vänner jag fått där, att gå på bio runt hörnet, svära över kullerstenarna, sucka över vinden som ständigt blåser, allt har sin charm. Jag vill oxå se glaskuben för Musikhjälpen på Gustav och paketen som hänger i träden där just nu. Gå till Metro och äta brunch, njuta av mixen av kulturer, höra främmande språk, gå till kallbadhuset för nakendopp och ta spontana utflykter till Köpenhamn. Märkligt det där, hur mycket man kan sakna en stund i sitt hjärta. Jag tror att en dag kommer jag att komma tillbaka på något sätt, jag trivs där. Å en sak till, jag säger det för sällan, men ni läsare, allihop av er, ni är helt fantastiska som finns med mig här varje dag!!
