För ett år sen var det här den mest omtumlande månaden hittills i mitt liv, nu lever jag här i nuet ett år senare med ett någorlunda facit i min hand och ett än mer berikat liv. Jag anade det för ett år sen, hoppades, önskade och nu vet jag att allt blev bättre än vad jag någonsin kunde drömma om. Den här månaden började i Frankrike, för första familjesemester utomlands tillsammans. Därefter har sommaren fortsatt, varje dag har månaden bjudit på sol, bad och underbara njutningsfulla dagar, varje dag har jag försökt stanna tiden en stund. Vi har fått möjligheten att vara med på två fantastiska bröllop och fått med minnen för livet. Vi har firat vår lille sons 1års-dag med ballonger och tårta, både jag och Hampus har haft lyxen att vara lediga tillsammans, varje dag har varit som den bästa någonsin. Men nu är den tiden slut, den här månaden och en period i mitt liv är förbi, det är slutet på en resa. Imorgon börjar verkligheten för mig igen, med splittrade och delade känslor och ni är nog många som är med mig där och vet precis vad jag menar och hur jag känner. Såklart har jag massor av förväntningar i kroppen, men samtidigt är det med viss sorg jag lämnar det här fantastiska första året med mitt första barn bakom mig, en tid som aldrig någonsin kommer igen. Men jag kommer aldrig att glömma den och jag kommer minnas den med all kärlek och ett par tårar i ögonen.
