Visst är väl ändå dahliorna sensommaren stolthet i trädgården? Därför blir man ju lite extra stolt själv när man änligen lyckats odla upp dem själv för första gången! Jag har försökt ett par gånger, men det har varit för sent, blivit för kallt, inte kommit blommor osv. Det är lätt men ändå svårt. Men den där lilla knölen tycks va värd att vänta på. Med nytt trädgårdsland & allt så va det värt det när nu äntligen värmen kom tillbaka & mina fina Café au lait lyckades slå ut! Tredje gången gillt heter det ju & den som väntar på något gott.... Nu blomstrar de i mina odlingsbäddar & välkomnar in i köksträdgården med all sin mäktiga prakt, stora som tallrikar & den nätta pudriga färgen. Stolt - javisst! Väl värt så väl mödan som väntan. Nu gäller det bara att hålla tvestjärtarna borta som mumsar dahlior och annat som aldrig förr. Men visst kommer jag spara mina knölar & ge dem en chans nästa år igen. Vill ni förresten se hur allt i köksträdgården blev när det blev klart? Och kanske till och med få er en liten rundvandring i resten trädgården nu när allt frodas, mognar & blommar som mest?
